Publikens påverkan på idrottsprestationer

På grund av covid har vi tvingats ändra många saker i vårt dagliga liv, både på det personliga planet, arbetsmässigt och naturligtvis inom idrotten. Allt detta har tvingat oss att ändra många av våra rutiner och vanor, vilket har haft en stor påverkan på vår mentala stabilitet och därmed påverkat vår prestation och välbefinnande.

Inom det idrottsliga området har en av de stora förändringarna till följd av Coronaviruset varit borttagandet av publik vid tävlingar och matcher. Efter mer än ett år blir vi varken chockade eller tycker det är så märkligt att se tomma arenor, banor och läktare, att se idrottare tävla utan det bakgrundsljud som kännetecknar till exempel fotbollsmatcher. Utan publik blir matcherna och tävlingarna tysta, och idrottarna hör varken hejarop från fansen eller burop från motståndarnas supportrar. Så, vad har det inneburit för idrotten att tävla i tomma arenor och läktare? Tävlade man bättre med eller utan publik?

Det viktigaste är att veta att närvaron eller frånvaron av åskådare innebär en rad psykologiska förändringar, inte bara för idrottarna utan också för alla yrkesverksamma runt omkring dem och naturligtvis för domaren (i de sporter där det finns en). Förändringarna orsakas både av bristen på press och ångest samt av avsaknaden av stöd. Specifikt är domaren en person som generellt sett bara får burop från åskådarna, så frånvaron av dessa är en motivationsfaktor för hans eller hennes prestation.

Beroende på om närvaron av åskådare har en positiv effekt och fungerar som en incitament för vår prestation eller om den skadar den, kan vi tala om social facilitering eller social hämning, respektive.

Den största förändringen de har utsatts för är den icke-bidirektionella kommunikationen som sker mellan publiken och idrottaren, tränare och domare. Denna kommunikation kännetecknas av att vara en stimulans som påverkar miljön och skapar den ”press” som är typisk för en tävling.

Låt oss ta en stund att reflektera över de stora skillnaderna mellan träning och tävling. En av de mest påtagliga är närvaron av ljud från både motståndarnas och våra egna fans. Om vi tar bort denna stimulans är en av konsekvenserna en minskning av mentaliteten, koncentrationen och tävlingskänslan, vilket gör att de psykologiska aspekterna blir mycket viktiga.

Automotivation och positiv självförstärkning blir avgörande för att uppnå det koncentrations- och mentala förberedelsestadium som krävs i en tävling. Hanteringen av dessa psykologiska faktorer av idrottarna har varit en verklig utmaning och ett komplement till deras vanliga fysiska och mentala träning.

Men som redan nämnts kan frånvaron av publik ge både negativa och positiva effekter, beroende på miljö, personlighet, uppmärksamhetsstilar och koncentrationsprocesser hos den specifika personen.

För många idrottare ger publiken och åskådarna en känsla av säkerhet, förtroende och gör dem kapabla att prestera på topp. Däremot uppfattar andra idrottare det som en extra press, som en stimulans som kan distrahera dem och skapa misstro, och därmed prestera sämre. För att bättre förstå båda idéerna presenteras nedan en rad psykologiska processer som kan förklara båda ståndpunkterna:

1. Social facilitering.

Social facilitering motsvarar förbättring i utförandet av en specifik aktivitet som sker när andra personer observerar oss. Detta fenomen uppträder särskilt vid utförandet av enkla aktiviteter, uppgifter som vi gör mycket bra eller mycket automatiserade handlingar. Men om vi utför en aktivitet som vi ännu inte behärskar eller som inte ger oss mycket säkerhet, har publikens närvaro motsatt effekt; vi blir mer nervösa och tenderar att prestera sämre.

Överfört till idrottens område, tänk till exempel på en klättrare i närvaro av åskådare; på de enklare lederna är det troligt att prestationen förbättras, medan på de mer komplexa lederna är det troligt att fler misstag görs och utförandet blir sämre.

2. Social hämning.

Detta motsvarar det som just nämnts, med närvaron av åskådare försämras prestationen. Det förknippas generellt med nya situationer och mycket komplexa aktiviteter eller uppgifter som vi inte behärskar. Denna process kan förklaras genom aktiveringsnivån, eftersom när vi utför en ny eller komplicerad aktivitet ökar normalt vår aktivering; om den ökar för mycket kan det vara skadligt eftersom det minskar vår koncentration och ökar mental och muskulär spänning. Publiken ökar denna aktivering och skapar mer press. En av de mest effektiva verktygen i dessa fall är andningsövningar.

3. Rädsla för utvärdering.

Denna process beror på det behov vi har i dagens samhälle av att visa perfektion inför andra. Rädslan för att misslyckas och göra fel inför andra personer påverkar starkt vår idrottsprestation. Idrottare, tränare och domare skapar förväntningar om hur de tror att de uppfattas och bedöms av åskådarna. Specifikt i svåra uppgifter eller situationer där vi har låg självsäkerhet eller är mycket självkritiska, bidrar rädslan för att ge ett negativt intryck till att öka press och ångest, vilket påverkar vår idrottsprestation.

4. Distraktionseffekten.

Publiken hejar vanligtvis på sina idrottare med målet att ge dem förtroende och säkerhet, men ibland kan dessa sånger och hejarop bli en källa till distraktion. Idrottarna kan störas av det ljud som åskådarna skapar, vilket har en negativ inverkan på deras koncentration, uppmärksamhet och beslutsförmåga. Generellt sett är denna effekt mindre uttalad hos mer professionella idrottare. Detta beror på att de oftast är mer vana vid det och har förmågan att antingen smittas av publikens energi eller ignorera detta ljud.

Två grundläggande aspekter påverkar dessutom allt detta:

• Tävla ”hemma”: Med andra ord, tävla i en känd miljö. Det är känt att när vi tävlar utanför vår vanliga arena, bana eller bana tillkommer en extra svårighet. Idrottarna känner sig mer bekväma, trygga och presterar bättre i kända miljöer och omgivna av sin publik. När vi tävlar ”borta” är publiken oftast motståndarnas, vilket ökar vår press, ångest, nervositet och därmed gör att vi tappar koncentrationen och presterar sämre. Faktum är att en studie från Universidad Autónoma de Madrid visade att i fotboll är fördelen med att spela hemma för hemmalaget 56 %.

• Tillhörighetskänslan. Människan är ett socialt väsen och har därför ett medfött behov av att tillhöra en social grupp. Åskådarna som hejar på oss från läktaren utövar denna positiva tillhörighetseffekt, vilket ger oss en känsla av stöd, kontroll, motivation och förtroende. Till exempel, när en basketspelare gör ett misstag i en passning, om läktaren hejar på honom att fortsätta, kommer han att fortsätta spela med samma motivation och förtroende. Om läktaren däremot mestadels är motståndarnas och buar och hånar honom för misstaget, blir spelaren mer nervös och spänd, vilket minskar hans förtroende och koncentration.

Generellt sett, eftersom publiken är en rutinmässig och vanlig stimulans i matcher och tävlingar, associeras den med dessa och främjar tävlingsmentalitet och beteenden. Därför kan frånvaron av den, när man väl vant sig, ha en negativ effekt. Dessa negativa resultat kan vändas med ett lämpligt psykologiskt arbete, inriktat på självmotivation, självförstärkning, självprat, visualiseringar, avslappning, aktivering och koncentrationsövningar.

Avslutningsvis vill jag betona att tävla under publikens blickar och ljud kan spela till vår fördel eller tvärtom skada oss. Det viktiga är att varje idrottare, tränare och domare är medvetna om den specifika påverkan publiken har på dem, så att de kan göra den till sin allierade.

”Arbeta med dina styrkor för att göra dem till dina allierade och arbeta med dina svagheter för att göra dem till dina styrkor”