Har du någonsin funderat på vad som händer med den där plastflaskan du slängde i soporna? Om flaskan hade tur och hamnade i en soptunna har den troligen redan bränts eller återvunnits. Men om det blev tvärtom och av en slump hamnade i Madrids vattendrag är det mycket sannolikt att denna plastflaska idag är en del av de över 8 miljoner ton plast som flyter i havet. Än mer förvirrande är att det kommer att ta ungefär 500 år innan denna flaska försvinner.
Det är mycket svårt att bli av med plast när detta material finns i praktiskt taget allt runt omkring oss: mat, byggmaterial, köksredskap och kosmetikprodukter. Det finns så mycket plastavfall som flyter i havet att havsströmmarna har samlat ihop det och år efter år har "öar" av skräp bildats.
Idag finns det inte bara en, utan fem skräpöar: två ligger i Stilla havet, två i Atlanten och en i Indiska oceanen. Dessa öar har skapat ett invasivt ekosystem i havet, deras storlek är nästan sju gånger Spaniens och de har fått namnet "Den sjunde kontinenten".
En av dessa öar är Den Stora Skräpön i Stilla havet. En skräphög som döljer sig under havsytan och som uppskattas ha en yta på 17 000 000 km2. Storleken på denna ö går inte att fånga med satellitbilder, man kan bara se dess fulla dimension när man är under vattnet och framför den, eller inuti.
Den Stora Skräpön i Stilla havet, belägen mellan USA och Japan, blev en besatthet för en idrottsman: Ben Lecomte, en 52-årig fransk simmare. Lecomtes namn började höras i medierna när han 1998 tog sig an sin första idrottsutmaning: att bli den första mannen att simma över Atlanten från USA:s kust till Frankrikes kust. Den gången var expeditionen 73 dagar lång och han simmade 5 980 kilometer.
När han nått sitt mål, 20 år senare, ger sig Lecomte ut på en ny expedition. Den här gången skulle han korsa Stilla havet från Tokyo till San Francisco och därmed sätta ett nytt rekord. Men under resan förstörde en storm hans stödbåt, vilket tvingade honom att avbryta expeditionen och fick honom att tro att han den här gången inte skulle lyckas fullfölja sin bedrift.
På sin återresa fångade något annat idrottarens uppmärksamhet. Han såg på avstånd en stor ”soppa” av plast som flöt mitt i havet. Efter undersökning upptäckte han dessutom att det han såg bara var toppen av isberget, av en stor miljökatastrof. Endast 15 % av den stora sopön var synlig, under ytan fanns, tydligen, de återstående 85 % som låg på havsbotten.
Sedan dess bestämde sig Lecomte för att korsa ön och skapade samtidigt den nya expeditionen ”Vortex swim”. Den här gången skulle han inte simma 5 000 kilometer utan 7 000. Utöver att sätta ett personligt rekord var hans huvudmål att samla in data, bland annat 200 prover av mikroplaster och mikrofibrer som fanns på ön. På så sätt skulle han underlätta forskningen om föroreningsnivåerna i havet och hur de påverkar den marina biodiversiteten och därmed vår egen existens.
Det finns många intressanta fakta som denna orädda idrottsman och upptäcktsresandes expedition för med sig. Även om hans besättning för ”Vortex swim” består av 9 personer, uppdelade på 2 stödbåtar. Bland dem finns fotografer med 360°-kameror av senaste teknologi, drönare och undervattensrobotar, sjömän och forskare.
För studien gick Lecomte ner i vattnet åtta timmar om dagen och samlade vattenprover. De avfall han hittade togs till analys och samtidigt dokumenterade hans team allt i realtid via hans Instagram-konto. De skapade också en webbplats, fortfarande tillgänglig, där man kan läsa en loggbok från resan och dessutom finns en länk som visar hans rutt live, helt enkelt fantastiskt!
Nu är dräkten han använde för att simma det mest överraskande! Den är skapad med den högsta teknologin så att varje simtag Lecomte tog blev information. Till exempel bar han på benet en RadBand som gjorde det möjligt att identifiera nivåerna av radioaktiv cesium i vattnet, en mycket giftig nukleär komponent som kan leva i havet i cirka 20 till 30 år. Radband underlättade studiet av dessa mikropartiklar som påverkar vattnets surhetsgrad och därmed välbefinnandet för de arter som lever där.
Han hade också ett shark repellent bracelet, som namnet antyder, sänder ut vågor för att skrämma bort vithajar som under expeditionen var på väg att migrera och kunde äventyra resan och besättningen. Hans två båtar hade GPS-radar som ständigt rapporterade till deras bas vid University of Hawai'i.
En av de bilder som väckte mest kontrovers var ett fotografi av Lecomte sittande naken på en toalett. Bilden blev snabbt viral på sociala medier. Trots att den fångade allmänhetens uppmärksamhet, försäkrar Lecomte att samhället inte förstår problemets omfattning, eftersom han befann sig flera kilometer från land sedan senaste gången han varit på fast mark, och han flöt på en toalett! Hur hamnade detta där? Det är en fråga som väcker miljontals möjliga svar, men allmänheten fastnade bara för nakenheten i bilden.
Det var inte bara föremålen de hittade som överraskade honom: tandborstar, kläder, förpackningar, fiskelinor, burkar. Utan också vad som återstår av dem när de börjar brytas ner, och det är dessa mikropartiklar som är svåra att samla in, som blir så små att de konsumeras av fiskar och till slut hamnar i vår kropp och påverkar vårt endokrina system.
En av de anekdoter som Lecomte berättar som påverkade honom mest var när de en dag, strax innan lunchtid, öppnade en fisk och fann en plastnät och en sugkopp inuti den. De visste att de måste visa detta för världen.
Ett annat av de upptäckter som väckte störst intresse hos Lecomte och hans team var att upptäcka att inom denna ö som snarare liknar en oas, har arterna anpassat sig till detta ekosystem och skapat liv inom det, utan att veta att de lever inuti kemiska komponenter.
Att helt ta bort plast från världen verkar vara en komplex uppgift, särskilt när konsekvenserna för vår hälsa och marina ekosystem börjar synas om några år. Lecomte försäkrar att han under sin första expedition aldrig hade sett så mycket plast. Problemet är inte plasten i sig, utan hur människor använder den och hur lite medvetna de är när de gör sig av med den.
Låt oss följa Lecomtes exempel och bry oss om att ta hand om något så underbart och fullt av liv som havet, oceanen och de arter som gör det till sitt hem. De små handlingarna är de som räknas, och tillsammans är det möjligt att förvandla utopin om en friskare och mer beboelig värld till verklighet.
