Rutinen och livet i staden begränsar lite sannolikheten att uppleva mycket starka känslor. Normalt söker vår hjärna flyktvägar för att uppnå en känsla av välbefinnande och allmän avslappning, men många gånger, av vilka omständigheter det än må vara, kommer vi inte fram till slutsatsen att utöva sport kan vara precis vad vår kropp behöver, och ännu mindre stannar vi upp för att tänka på att utöva en extremsport.
I dagens inlägg ska vi bryta några av myterna som skapats kring extremsport och visa er den nästan oändliga listan av fördelar som det ger att utsätta kroppen för adrenalinkraften.
VAD ÄR DET MED EXTREMSPORTER SOM VI TYCKER SÅ MYCKET OM?
Extremsporter är inte längre något för ”adrenalinälskande galningar” eller idrottare som är beroende av att riskera sina liv. De har blivit aktiviteter med stor popularitet i samhället, som till och med har överträffat antalet utövare av traditionella sporter. Riskfaktorn följer alltid med, men med utvecklingen och massifieringen av dessa sporter har otaliga säkerhetsåtgärder införts som gör att den verkliga faran är något mer relativ än den var för några år sedan.
Idag betraktar sig inte personer som utövar extremsporter som oansvariga, utan tvärtom. Den nya extremsportaren är en person som söker att koppla samman med naturen på högsta nivå, som är fullt medveten om sig själv, känner sina gränser och behov, och älskar sporten de utövar, inte bara för den adrenalin som kroppen producerar.
Riskfyllda sporter är faktiskt mycket beroendeframkallande, och det finns vetenskapliga lagar som visar och bekräftar detta:
Adrenalin: när man utövar fallskärmshoppning, paddlar kanot eller hoppar från en bro vidgas våra luftvägar och mer syrerikt blod cirkulerar till artärerna. En hormon som kallas adrenalin utsöndras, och det är bevisat att människor behöver och njuter av den. Den signalerar att man måste fly från fara. Den hjälper oss att röra oss snabbare, känna oss starkare och tåla smärta bättre.
Endorfin: Å andra sidan frigör extremsporter i vår kropp ett hormon som kallas endorfin, som vi vanligtvis kallar lyckohormonet. Det är välbefinnandet som känns efter att adrenalinet släppts ut. När vi frigör endorfiner befinner vi oss i en miljö av avslappning och lycka, utan spänning eller stress.
Även om det finns en hög andel som fastnar för dessa aktiviteter, vänjer sig vår hjärna vid denna känsla och börjar normalisera den, därför varierar de flesta idrottare sporten de utövar och söker ständigt nya utmaningar.
En annan egenskap som gör denna typ av sport beroendeframkallande är att den återför dig till naturen och erbjuder perspektiv på den som du inte tidigare övervägt och får dig att leva i den på ett annorlunda sätt.
Extremsporter hjälper dig att tänka på nya upplevelser och utmaningar. Det är väldigt lätt att fastna i rutiner. Att förundras över historier om övervinnande och se hur andra samlar på sig framgångar i sina liv är ännu lättare. Att utöva extremsporter startar en oändlig kedja av ambitioner och mål. De hjälper dig att öka din självkänsla.
VI LYSSNAR PÅ EXPERTERNA PRATA OM EXTREMSPORTER
Eric Brymer, adjungerad professor vid Queensland University of Technology, och hans kollega professor Robert Schweitzer genomförde en studie om beroendet som skapas hos idrottare gentemot extremsporter som klättring, forsränning, fallskärmshoppning eller puenting.
För Brymer har ”extremsporter blivit ett globalt fenomen och vi är vittnen till ett intresse utan motstycke”. Han tillade också att deltagandet i sporter som basket eller golf hade minskat exponentiellt i förhållande till ökningen av utövandet av sporter som anses riskfyllda. Företag som organiserar extremsportsevenemang håller på att bli en ”mångmiljardindustri”.
Schweitzer hävdade i studien att ”Långt ifrån de traditionella antagandena som fokuserar på risk, hjälper deltagande i extremsporter till att ha mer positiva psykologiska upplevelser och uttrycker mänskliga värden som ödmjukhet, harmoni, kreativitet, andlighet och en livsviktig känsla av självet som berikar vardagen”.
Forskningen avslutas med att konstatera att personer som utövar denna typ av sport inte alls är oansvariga atleter med en önskan att lämna sitt liv åt slumpen. De är personer som är perfekt tränade för sin sport och vill uppleva erfarenheter som absorberar kropp och sinne och förändrar deras liv.
VI LYSSNAR PÅ VITTNESMÅL
Vi har talat med bergsklättrare och idrottare som tenderar att utöva fallskärmshoppning och puenting och frågat dem om deras känslor under utövandet. Vi vill veta om det verkligen är sant det som forskarna på området säger: känner man verkligen en så fullständig lycka? Är kopplingen och harmonin med naturen verklig och påtaglig?
Vi följde med Guillermo Muñoz, en erfaren bergsklättrare, till en av hans frekventa klättringspass i Tena-dalen i Aragonien. Efter flera timmar av att observera hans precisa, medvetna och eftertänksamma rörelser, kom Guillermo ner med en blick annorlunda än den han hade innan han började klättra, och vi började fråga honom. Han försäkrade oss, fortfarande andfådd av ansträngningen, att det han känner när han klättrar är att tiden stannar, kondenseras, det är bara han och berget framför sig. Han bryr sig inte om något annat, han känner hur naturen och han smälter samman och blir ett. Han kan uppskatta nyanserna i berget, sanden som lossnar och varje vrå, varje spricka och varje utrymme som berget ger honom för att kunna klättra lite högre.
Några dagar senare träffade vi Santiago Grimaldi, en idrottsman som gillar utomhussporter och puenting. Han berättade att även om han faller med hög hastighet, vertikalt och med huvudet nedåt, är han mycket mer medveten om rummet han befinner sig i, naturens skönhet, dess färger och de former den visar sig i.
TRAVIS PASTRANA: KUNGEN AV EXTREMSPORTER OCH ADRENALIN.
Om vi vill nämna en symbol för extremsporter, känd internationellt, måste vi nämna Travis Pastrana, en amerikansk bil- och motorcykelförare som är beroende av adrenalin och alla typer av sporter som innebär risk. Han har tagit extremsport till en annan nivå genom att hoppa från flygplan utan fallskärm, hoppa från taket på en byggnad till en annan, separerade med 20 meters avstånd och på en höjd av 6 meter, på en motorcykel, korsa en sjö på en motoriserad trehjuling, göra en dubbel back flip i X Games, eller hoppa från ett flygplan, återigen utan fallskärm, över Grand Canyons klippor.
För många är Travis en förebild, för andra en galning. Det som är klart är att han inte har någon uppfattning om rädsla och bär med sig en oändlig självförtroende.
Hans äventyr har gett honom cirka 60 benbrott i hela kroppen; han har haft en urledvriden ryggrad, förlorat ligament i knäna och genomgått operationer i skenbenet, vadbenet, ryggen och armbågen…
Det är inte nödvändigt att du blir nästa Travis Pastrana eller hoppar ner i Grand Canyons djup, men vi uppmuntrar dig att prova extremsport så att du också kan bli upphetsad när du beskriver känslan efteråt. Vi lyssnar gärna på din historia!
